DREAM OF FUCKIN' LONDON

Jaha, nu sitter jag här vid MIN egen dator (yesyesyes!!) och har all tid i världen att skriva ett blogginlägg, men min hjärna säger tydligen stopp. Någonting grötigt måste ligga ivägen eftersom jag inte kommer på någonting alls. Så jag får be om ursäkt om detta bara blir en massa onödigt babbel...
Jag fick i alla fall höra från alebabe att hon lever på min blogg, det är ganska roligt. Trodde inte någon var speciellt intresserad av att läsa om mitt töntiga liv! En otroligt lättnad att jag inte sitter här och skriver helt i onödan.
Och Ale, jag bara saknar att få gå omkring barfota och dyngsur med dig, mitt på gustav adolfs torg en vanlig vardag och sedan bli bjudna på öl på Café Gustav, Hahah den dagen, den sorgen! Men det var för jävla ball.
Sen alla våra sjuka dialekter vi dels hittar på och snor från andra. "let's put another shrimp on the barbeeeeeeeeeeyy"
Det måste se roligt ut när jag sitter här i min ensamhet och skrattar för mig själv.

Idag har jag inte tagit hand om Solomon alls. Han är på nursery och jag har spenderat min dag i fjuttiga Winchester som vanligt.
Jag inhandlade en skitsnygg t-shirt och en hög kjol med hängsler för endast fem pund. Jag älskar när jag fyndar. Min dag blir liksom lättare.
Efter två timmars gående i affärer satte jag mig på ett fik. Käkade en mumsig macka och VÄRLDENS godaste kaka. Sophie håll i hatten. Vit och mörk chokladmousse-cheesecake!!! Kan det bli ett bättre avslut på en shoppingrunda? Tror inte det.

Jag borde egentligen blivit kock.. eller varför inte hitta på ett nytt yrke? Matprovsmakare? Det enda som kretsar runt mitt huvud dygnet runt är just MATMATMAAAT!! Det vet nog alla i min närhet. Det är hemskt, för varje dag som går känner jag liksom att knappen på jeansen sitter allt hårdare och hårdare och hårdare. Nu är det till och med så illa att jag inte ens kan knäppa.
Fuck! Starta en fond eller något? "Hjälp Josefa med hennes matberoende"

Som alla kanske redan vet flyttar jag och byter familj den femte oktober. Det är snart bara en vecka till dess, helt otroligt overkligt. Jag ska liksom bli en Londonbo på riktigt! Att inte behöva vara ett Chelseafan på avstånd. Rätt coolt faktiskt.
Det enda som känns lite sorgligt är att flytta från den som från början var en riktig jävla skitunge. Jag tror att Sol känner på sig att jag ska dra och jävlas lite med mig nu.
Jag har inte bara fått en puss, utan fem stycken på två dagar. Rakt på munnen, kladdiga och härliga. Detta är liksom chockerande för mig. Dessutom vill han sova i min säng och när jag går ifrån honom börjar han skrika. WHAT HAPPEND??
Anledningen att jag lämnar Winchester var ju att jag inte alls kom överrens med ungen, det var det jag sa till pappa Paul, men nu känns det helt fel?!
Inte riktigt det jag kan skylla på längre.

Nej nu börjar det ett jättespännande program på UKfood, haha ni ser. Jag blir ju inte precis mätt av att titta på matprogram, snarare tvärtom. Munnen vattnas ju för i helvete!

pussinuss