Naval, har tagit mig ett djupt andetag for att forsoka chilla ner mina extremt darriga fingrar. Gar ju inte att skriva. Ar ju sa forbannat exhalterad efter en dag som denna.
Imorse vaknade jag upp vid 8 och gjorde mig klar pa ca 20 min, ja det ar sjukt for att vara en tjej jag vet. I alla fall tog jag taget fran Winchester vid 9 och var tvungen att byta tva ganger.(Eftersom det ar sondag). Forsta gangen till buss och andra till ett annat tag och resan tog sammanlagt 2,5h, puh!
Val framme i London dog min mobil och dar stod jag och visste inte hur jag skulle fa tag pa mamman i familjen som jag skulle traffa.
Hann endast oroa mig i tio min, sedan stod hon (Helena)framfor mig med ett stort leende.
Vi kom sa jakla bra overens. Efter fem minuter kandes det som att jag alltid vetat vem personen var. Observera att hon och hennes man ar bada skaningar och kommer fran vellinge.
Vi gick och pratade i tio minuter till, sedan stotte vi pa resten av familjen. Ubersnalla pappa Henrik och barnen Ella som ar ett, snart tva. Och Hugo som ar fyra. Hur sota som helst.
Vi gick och satte oss pa ett Cafe. Drack kaffe och barnen fick deras lunch. Jag fick ett schema och de stallde hundratals fragor till mig. Efterat sa de direkt att de ville ha mig som aupair och att de ANTLIGEN hade hittat en smart, trevlig och jattesot tjej med vett innanfor pannbenet, WOHO!
Btw, pappan och sonen ar stora Chelseafans vilket jag "ocksa" ar, lovely.
Jag fick dessutom besoka huset. Underbart fint och stort. Sjalv far jag ett eget sovrum+vardagsrum och dessutom egen toalett. Tv, dvd, stereo och internet inkl.
Det basta av allt ar anda att pappa Henrik ar superbra van med Sophies mamma i Milano. Detta leder till att vi, hela familjen ska komma till Italien i november och bo hos soffan! Just nu tappar jag bade hakan och ar sa lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vagen.
Dessutom kommer den lilla loppan till mig den 12e oktober, till min nya familj. Detta ar bara sa sjukt.
Gud gillar att belona mig ibland och det har han verkligen bevisat idag.
Efter ett jattelyckat mote med min nya familj begav jag mig till Waterloo med en mobil utan batteri. Tack och lov att Josefa Berg inte ar sa dum som hon ser ut. Jag hade namligen skrivit upp Carolines nummer pa en lapp och fick ringa upp henne fran en telefonkiosk.
Caroline och hennes kompis Cissi ar bada Aupairer i London och jag motte dem pa picadilly circus. Vi strosade omkring i underbara London, staden som jag forovrigt ar kar i. Vid fyra-tiden stack vi till fet park dar ca 25 andra svenska tjejer hade en sakallad kraftskiva utan kraftor.
Det var riktigt mysigt och Carro ar sa himla trevlig. Langtar till min flytt till London sa att jag slipper betala 52 pund fram och tillbaka for att traffa dig. Da kommer vi liksom bo pa samma stalle. UNDERBART.
Nu ar jag lycklig.
THOMAS KOMMER OM FEM FJUTTIGA DAGAR!!
mumsmumsmums
Akta dig for valdtakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar