Du gör mig verkligen till världens lyckligaste.
Fredagen då Thomas kom blev det bara en massa partaj. Vi var först ute och åt. En mumsig pizza och sedan en fet efterrätt på det. Efter det blev vi upphämtade av Ben som körde oss till hans flickvän Lucy. Där satt vi och drack, rökte och shotade till max. T om. Lucys lillasyster på tio bast smuttade på tequilan. Sedan kom hennes lillebror och hans kompis som erbjöd lite weed, haha världen är sjuk.. eller framförallt England. Vi drog vidare till Alfie’s en stund.
Sedan skulle vi till en nattklubb vilket slutade med katastrof och vi begav oss hem istället där absinthen kom fram. Efter det ögonblicket minns jag inte så mycket.
Bildbevisen berättar att vi gick runt och bar på en deckad Ben genom hela huset. Stört helt enkelt.
Hyfsat tidigt dagen efter tog jag och älskling tåget till London. Underbara London som helt enkelt blev lite för mycket tillslut. Vi hade inte direkt laddade batterier. Kroppen var liksom helt död.
Vi lyckades i alla fall gå tusen mil. Från Piccadilly Circus till slutet av Oxford Street. Oxford St. är inte att leka med en lördag eftermiddag. Folk är som galna. Det är svettigt, smockfullt, trångt, hysteriskt och för att inte tala om hur hög musiken är i varenda affär. Man blir ju sinnessjuk till slut. Tro det eller ej, men vi var tvungna att KÖA ca 100 meter om inte mer för att komma in i en butik.
Vi hann dessutom besöka Chinatown, mysigt var det . Till min stora förtjusning åt vi en kinabuffét med sjukt mycket mat, och folk. Två våningar och ca 40 olika rätter.
På Söndagen var det dags för London igen.
Vi valde att turista lite och åkte runt överallt. Bla Clapham (vilket kommer vara mitt nya hem from idag), Notting Hill, Convent Garden, eller SOHO, Trafalgar Square och slutligen Tower Bridge.
I Clapham fyndade vi lite kläder, käkade på KFC, ett måste ju! Sedan begav vi oss till Notting Hill. Vi ville framförallt besöka Portobello Market. Där var det mysigt och en massa små coola butiker. Vi hittade dock inte den blåa dörren, den måste vara övermålad med en annan färg. Buhu.
SOHO är nog det mysigaste stället i London. Gott om affärer, världens mysigaste restauranger och barer, och atmosfären är bara bäst.
Vi hade fått tips om att det låg bra restauranger vid ”London Bridge” Vilket jag hade förväxlar med Tower Bridge som var det rätta. Tack och lov är britter så fruktansvärt hjälpsamma att när vi väl stod vid London Bridge (vilket inte är någonting alls att se) dök det upp ett trevligt par och erbjöd oss skjuts till T.B.
Vi åt italienskt och hade finaste utsikten. Så himla underbart.
Måndag morgon var inte rolig. Vi gick upp svintidigt för att bli skjutsade till Oxford av Paul. Vilket vi också blev. Vi strostade omkring i ca en timme för att sedan bege oss till den lilla märkesbyn som Thomas dregglat över.
Tyvärr var det inte riktigt det han hade väntat sig, men vi hade trevligt ändå. Vi båda hann köpa ett par jeans innan vi lämnade universitetets stad och återvände hem till Winchester.
På kvällen, som egentligen var Thomas sista kväll i England hade vi en ”avskedsmiddag” på restaurang. Jag började självklart gråta i smyg och ville INTE att min baby skulle åka hem.
Efter middagen gick vi till en bar, jag drack världens godaste drink, Thomas och Paul drack öl och sedan fick Thomas den äckligaste drinken som vi mer än gärna lämnade.
När klockan var halv ett på natten halvsov vi i soffan medan pappa Paul stod vinglandes i vardagsrummet med ett fett vinglas i handen. Jag blir så förbannad. Så jävla oacceptabelt när man lovat skjuts till flygplatsen klockan fyra på morgonen och bara timmar innan super han sig full. USCH!
Självklart när klockan var alldeles för mycket hade vi fortfarande inte fått liv i Paul och han låg stendeckad i sin säng. Thomas kunde inte ta sig till flygplatsen på något annat sätt och fick därmed missa sin flight.
Dagen efter fick jag (och Thomas) spel och ville lämna Winchester gärna så fort som möjligt. Vårt beslut fick då bli incheckning på hotell till fredag morgon. Underbart.
London Victoria fick det bli och denna vecka kunde inte sluta mer perfekt.
Vi somnade skönt i hotellets nybäddade lakan.
Morgonen därpå var det frukostdags på hotellet, efter det blev det självklart London igen. En onsdag i London betyder att det inte alls är lika hysteriskt som på en lördag. Vi shoppade lite till, åkte sedan till SOHO där det var galapremiär av Stardust? Och fick därmed se Michelle Phifer. Ohlala.. Röda mattan var på plats som för tillfället var grön? Och folk var över entusiastiska och bara jublade. Vi fick nog och drog till en sportsbar, ”Cheers” där kvällen slutade med god mat, öl, drinkar och fotboll. Både Chelsea och Liverpool spelade.
Sedan kilade vi hem till hotellet och klunkade en hel flaska Baylies, yummi!
Sista dagen för Thomas. Hemsk hemsk hemskt!!
Mexikansk mat till lunch, där vi dessutom rånade restaurangen på deras salt och pepparkar som föreställde Coronas. Så jävla fräsiga!!
Vi gick en liten runda på picadilly och oxford, men tyvärr var jag så sjukt trött så vi begav oss hem till hotellet och bara tog det lugnt till vi sedan åkte till Clapham för att lämna min packing till den nya familjen.
Vi åt sedan middag på ett finfint ställe. Munnen brann och chillin har nog aldrig varit så stark haha. Men gott var det i alla fall.
Därefter hade vi inte många timmar kvar tillsammans. Vi lämnade Clapham och återvände till Hotellet. Där spenderade vi sista tiden eftersom klockan elva på kvällen var vi tvungna att bege oss till flygplatsen eftersom alla fattiga tåg/bussar/underground slutar gå.
Natten har vi tillbringat på Stansted, och även om det inte finns typ ett piss att göra hade jag så himla mysigt. Bara för att jag är med dig.
Jag älskar dig, och tack för denna underbara tid med dig Thomas. Fyfan vad du är underbar.
Snälla kom tillbaka.
Nu ska jag bege mig till familjen, göra med hemmastadd och sedan möta pappi ikväll och umgås med honom denna helg. Också helt lovely!
Bilder kan ni se på www.fortunefaded.bilddagboken.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar