DREAM OF FUCKIN' LONDON

Nu har jag bestamt mig, jag ska byta familj!!
Jag klarar inte av att leva med en ensamstaende pappa langre. Ta hand om hans cp-unge och dessutom agera psykolog at en djupt deprimerad 28-aring. Too much for me. Dels att jag redan kanner mig sa fruktansvart ensam sa far jag bara hans problem pa mina axlar ocksa, kind of heavy!
Han har namligen precis fatt reda pa att hans ex, Sols mamma ar tillsammans med den mannen hon var otrogen mot honom med. Detta leder till fylleslag dygnet runt, sura miner och bara konstiga och obehagliga vibbar.
Igar, pa min lediga dag.. en sondag alltsa, fick jag vara barnvakt som alla andra dagar. Pappa Paul skulle ju sjalvklart ut och kroka med sina vanner IGEN.(ansvarsfull typ? hell no!)
Han och hans van kom hem packade, han var sur pa mig eftersom jag inte fatt ungen att somna. (men jag menar, ska jag banka skiter ur Sol for att han ska lagga sig). Jag pallade helt enkelt inte med dem, sprang upp pa mitt rum. Efter tre knackningar pa dorren och tva NEJ till att komma ner och umgas med dem fick jag ge mig pa deras sista forsok, fan vad desperata engelsman ar. Kanner sig ganska utnyttjad, usch!
Jag kom ju endast hit pga en sak, SOLOMON. Han tycks inte vara samarbetsvillig vilket gor det javligt svart for mig att tycka om det jag sysslar med. Ingen kanske forstar, men vill inte en unge samarbeta eller ens vilja forsoka att det ska fungera ar det inte sa latt att tycka om sitt jobb.
Jag tror seriost det ar nagot fel pa den lilla stackaren. Han ar fan snart tre bast och kan inte saga ett enda ord, strange?!

Pa onsdag ska jag sla tva flugor i en small! Ska bege mig till London for att forst traffa Anne pa arbetsformedlingen. Hon ska hjalpa mig att hitta en ny familj.. eller prata mer om den familjen jag antagligen ska bo hos istallet! Mitt i centala London, med en tvaarig pojke och snart en liten bebis som vantas komma i november!! Jag far dessutom folja med dem pa semester till Mallorca, eftersom de har hus dar med.. later inte helt fel va?
Hoppas hoppas och hall tummarna for mig mina kara vanner.

Efter motet med Anne ska jag bege mig till grillning i Svenska kyrkan (i London)! Hoppas det blir roligt. Kommer kannas sjukt stange att fa snacka sitt eget sprak har i England.

Nu har jag bara den jobbiga biten kvar, hur ska jag kunna beratta detta for pappan? Hur sager man till en manniska att man inte trivs i dess sallskap och ska lamna honom? Hmm, han kommer ju bli mer deprimerad an vad han redan ar.
Jag blir fullstandigt tokig, vill bara rymma!

(Fast Winchester i sig ar helt underbart, manniskorna ocksa!)